top of page

Welcome
to Our Site

Been a seed dealer. Now I'm active in climate, renewable energy, cultivation, society and justice

Barrskogsområdet sänka eller källa för växthusgaser

Uppdaterat: 28 feb.


Finsk forskning om Permafrost har gjort det klart det sker en stor förändring i takt med högre temperaturer. Permafrostområden tinar. Permafrosten är nu en källa för växthusgaser med främst metan som läcker i allt högre grad. Metan är mycket kraftfullt som växthusgas, men kommer att klinga av betydligt snabbare än CO2. Det gäller ett stort Permafrostområde som har så hög temperatur under sommarmånaderna att Permafrosten tinar. Det för med sig stora metanläckage som starkt bidrar till att temperatur i atmosfären stiger allt snabbare. Central forskare är Phd. Anna Virkkala. Master of Science, Helsingfors universitet. Woodwell Climate Research Center.

För norra Sverige och Finland råder Permafrost i ett ganska begränsat område längst i norr. Norge har större Permafrostområde. Vissa områden särskilt i Ryssland har också drabbats av omfattande bränder där Permafrost är på väg att försvinna. Vilket ytterligare försämrar balansen med växthusgaser. Somrarna ger ökad fotosyntes i takt med högre temperatur, Samtidigt som de i Norden allt större avverkningarna innebär negativ påverkan. Skogsägare nöjer sig inte med att vänta in maximal tillväxt, utan det sker stora avverkningar för att göra ekonomi av sitt ägande.
Ett stort problem är att svenska och finska skogsbranschen inte förstår hur mycket av CO2-bindningen som sker i rotzonen. Det man inte ser, det förstår man inte. Man är så van att se det gäller att sprida gödningsämnen över barrskogsplantorna för att få det gröna ovan jord att växa bättre. Detta precis som man är van vid med t.ex. spannmål. Mykorrhiza ger bättre och mycket mer långsiktigt växande för träd. Märkligt att man inte vill förstå vikten av Mykorrhizsymbios för träd. Det man gör med stora harvar skadar inte bara för det lätt synliga som bär, utan framförallt för näringstillförsel för lång tid för unga träd. Patentmedicinen är som alltid att gödsla med ammonium. Förstör mer än det räddar. Givetvis är det flera faktorer. Hävdar bestämt att 10 års summeringar behövs för klimat. Runt 2013-2014 sker ett klart brott i klimatet som sedan råder. Mer meandrande storskaligt strömningsmönster. Det leder till ofta långa torra perioder under sommar i central- och sydeuropa. Kan gälla i Sverige också men ändå mer skiftande och ofta stor skillnad mellan nord och syd. Vinterhalvåret är mer säkert nederbördsrikt vilket mindre gynnar trädens tillväxt. Torrare somrar missgynnar trädens tillväxt trots. Detta trots ökad CO2 bör gynna fotosyntes och likaså ökande temperaturer. Samtidigt som önskad tillväxt inte blir som man hoppats. Lite bättre grön tillväxt ovan jord är det man åstadkommer, inte förbättrad helhet som kolsänka. Man förstör för livet under jorden med att riva upp markerna efter trakthyggesbruket. Det kol som binds i rotzonen är klart större än det gröna ovan jord. Och det verkar dessutom hela året. Hade man inte förstört med sina odlingsmetoder hade mer CO2 kunnat bindas. Och emissionsbalansen hade kunnat förbättras i barrskogsområdet. Ett stort problem är att man inte inser att harva marker kommer ge stor ökning av läckage med vattenleder till Östersjön. Granbarkborreangrepp kan säkert försämra tillväxt en del, men inte så allvarligt som helheten ger. Man funderar då över att gödsla men det är konstlad stimulans, som på sikt försämrar mykorrhizsymbiosen. I jakt efter kortsiktiga vinster har man inte känsla för hur det levande fungerar.

Mykorrhizasvampar ger de verkliga kolsänkorna. Förstör man förutsättningar för rotlivet, kommer skogar inte längre vara de kolsänkor man tar för givet de skall vara. Länder som Sverige och Finland med sitt inriktning på trakthyggesbruk, får skogar som inte är de kolsänkor man förväntar sig. Ungefär såhär som nedanför är det enligt forskning på Kew Gardens. Detta kan säkert vara annorlunda i norra Europa: Ca 20% av totalt kol lagras i trädets ovanjordiska delar Mindre än 10% i rötter. Ca 5% i ytan och i död ved. Närmare 75% finns i jorden med de otroliga mängder finrötter av mykorrhiza.
Kommer vara kvar så länge som trädet finns kvar. Träd är helt beroende av mykorrhiza svampar, som ordnar trädens mineralnäringsbehov. Med bra mykorrhizarötter kan träden bli kolsänkor. Är detta förstört tar det tid att återigen bli en god kolsänka. Något som aldrig kan ersättas med vetenskapliga metoder. Svampar är oerhört viktiga, allt som förstör detta är dåligt för skogen. Som jag ser det måste Sverige och Finland ändra sitt skogsbruk.
Nuvarande metoder är inte hållbara. Då skogen är så viktigt ekonomiskt för dessa länder agerar man desperat.

Leif Lindblom, Eriksmåla. Fil. Kand. info@leiflindblom.se

Comments


© leif-lindblom

  • Facebook
  • Twitter
  • LinkedIn
bottom of page